Uppfostran av dina & andras barn

Många föräldrar blir tokiga när människor i dess omgivning skall lägga sig i hur de uppfostrar sina barn.

Hur långt har man egentligen rätt att gå som utomstående i uppfostringssnack? Var går gränsen mellan att hjälpa och lägga sin näsa i blöt?

”I  Norden tar vi avstånd från små bygemenskaper där alla blandar sig i allt och vet allting om varandra. Hos oss uppfattas föräldraskapet som något man ska kunna sköta själv.”
Det säger familjeforskaren Anna Rotkirch.

Vad har man för rätt som Mormor eller Farfar i frågan och får man säga till andras barn på bussen om de missköter sig när mamma sitter bredvid?

Vad tycker du? Får man blanda sig i andras barnuppfostran eller har man rentav en skyldighet att göra det?
Vilka saker får man eller får man inte ha åsikter om? Dela gärna med dig om din erfarenhet

Här kan du läsa om en brittisk kvinna som berättar varför hon gillar när främlingar säger åt hennes barn.

http://www.jollyroom.se/