Så, du har varit en avspänd person innan. I din forna Tinderprofil skulle du inte beskriva dig själv som neurotisk eller hispig. Istället tar du det mesta med en klackspark och tänker att allt löser sig.
Och så får du barn.
Vinka hejdå till ditt chilliga jag, *vinkar*. Adjö och farväl för all framtid avslappnade inställning! Välkomna istället dina nya vapendragare: oro, grubblerier och drama som gör entré i ditt liv i samma veva som moderkakan lossnar.
För helt plötsligt står du (och din partner, om sådan finns med i bilden) där, centimeter från er avkommas mun för att säkerställa att hen andas. Trots att ni säkerställde det för två minuter sen. Och 30 sekunder dessförinnan. Är det lite, lite för varmt kanske? Eller drar det lite för mycket från fönstret som står på glänt i hallen? Borde hen inte sova mer? Eller mindre? Har jag tillräckligt med mjölk i brösten? Kommer mitt barn utveckla allergi nu när jag flaskmatar istället för att amma? ”Äsch, de där utbredda utslagen är nog ingen fara”. Sa aldrig någon (förstagångs-)förälder någonsin.
Oron du drabbas av kan vara kraftfull. Och från och till kan den vara svår att hantera. Att vi blir mer oroliga som föräldrar är ju egentligen inte konstigt alls – från en dag till en annan ska vi ansvara för en annan människas liv. Dessutom den viktigaste människan i världen – vårt eget barn. Oron är ju bara ett tecken på att vi tar vår uppgift på största allvar vilket är ett sundhetstecken. Men det gäller att vara på sin vakt när man sitter där och panikgooglar. Det Allsmäktiga Internet är bara några tumtryck bort – på gott och ont. Du får ju även cyberspaces samlade galenskap på köpet och med lite otur och vacklande omdöme (sömnbrist gör inte underverk med ens förnuft) kan du lätt övertygas om att du själv, din partner och din genpool har drabbats av diverse allvarliga tillstånd.
Oro, liksom rädsla, är inte alltid rationell till sin natur. Som nybliven förälder är man ofta skör och mottaglig, inte minst på grund av den hormonella omställningen i kroppen. Därför är det så oerhört viktigt att man får support från sin omgivning. Bort med dömande grannar, svärmödrar och bekanta! Oempatiska förstå-sig-påare med tipstourettes – vik hädan! Skippa föräldragruppen om den triggar jämförelsehets. Omge dig bara med människor du litar på och som ger dig den trygghet och omtanke du behöver. Tids nog har du landat och kan lita mer till din egen magkänsla.
Känner man att det går överstyr och man får svårt att hantera alltmer hopande orosmoln och katastroftankar kan det vara klokt att prata med någon, förslagsvis med din barnsjuksköterska på BVC som kan lotsa dig rätt.
Att få barn är det mest storslagna man kan vara med om. Omtumlande, utvecklande, utmanande och alldeles, alldeles underbart. Orosmoln kommer alltid att torna upp sig, men solstrålarna blir i slutändan långt, långt fler.
Varma hälsningar
Therese Krupa