Visst eftersträvar man som förälder att vara så ärlig som möjligt mot sina barn, vi lär dem ju till och med att det är fult att ljuga. I vissa fall kan dock sanningen kännas lite väl hård eller opassande för barnen och då bör väl en vit lögn vara helt okej? I dagens inlägg tar vi upp och diskuterar när vita lögner används, när man bör undvika dem och vad man som förälder kan tänka på när det kommer till att ljuga för sina barn.
Vad räknas som en vit lögn?
En vit lögn är en mindre lögn vars syfte är att trösta mottagaren då sanningen känns för otrevlig, opartisk eller kanske framför allt opassande för barnen att höra. En vit lögn kan även användas för att skydda sig själv men oftast för att skydda mottagaren. Vi alla har säkert dragit den klassiska vita lögnen när man inte riktigt gillar maten som serveras, men ändå vill låta trevlig och tacksam.
”Det här var verkligen supergott!”
En vit lögn kan också gälla lite mer allvarliga saker, som när man vill undvika sanningen för att inte såra sitt barn eller svara på en olämplig fråga.
Som svar på frågor
Barn har miljoner frågor, och många av dem kan kännas svåra att veta hur ärligt man ska svara på. Det kan gälla en situation då barnen frågar om någon annans mamma, någon förbipasserande på promenaden eller om en speciell situation ni hamnar i. Barn är ju väldigt ärliga och ibland krävs en extra eftertanke innan du kan besvara en fråga. Kanske är en vit lögn den sista utvägen? Eller så känns en vit lögn bara enklast och smidigast i stunden?
Ditt barn vill leka med en kompis men du är alldeles för trött för stoj och stim i huset:
”Får jag leka med en kompis efter skolan?”
”Nej det går inte. Mamma/pappa har migrän och måste vila”
Ditt barn frågar vad du har i munnen, en helt vanlig tisdagskväll efter maten:
”Vad har du i munnen, äter du godis?!”
”Nej, det är bara tuggummi”
Ditt barn frågar om hen får titta på favoritfilmen:
”Får jag titta på Bamse?”
”Bamse har redan gått och lagt sig”
Den vita lögnen som höjer barns fantasi
Visst är det ett härligt spänningsmoment när julafton är kommen eller när lillen har tappat en tand och väntar spänt på tandfen? Är det i de här fallen okej att ljuga för sina barn om tomten och tandfen? Och när bör du avslöja att jultomten inte finns?
Genom att odla myten om att jultomten finns kan föräldrar bidra till att barnets kritiska tänkande utvecklas, menar Jacqueline Woolley, psykologiprofessor. Ju äldre barnen blir, desto mer skeptiska blir barnen av sig själva till att tomten verkligen finns. De börjar fundera över om det verkligen är rimligt att han flyger med renar och delar ut julklappar till världens alla barn. Enligt Jacqueline är det alltså fritt fram att säga till ditt barn att både tomten och tandfen finns. Andra experter inom ämnet psykologi menar på att föräldrar som låter sina barn tro att jultomten finns riskerar att skada relationen med barnen, då det på lång sikt minskar barnets vilja att tro på det föräldrarna säger i andra sammanhang.
Om barnen tar efter
Barn tar ofta efter föräldrars beteende och vissa menar att vita lögner kan påverka barnets tankesätt. Om föräldrarna ofta ljuger finns det en risk att barnen inte lägger så stor vikt vid ärlighet själva. En del menar att man helt ska undvika att ljuga för sina barn, medan andra tycker att man i alla fall bör undvika det så ofta som möjligt. Elisabeth Gerhardsen, barnpsykolog, menar att barn ska få veta sanningen men inte nödvändigtvis hela sanningen. Detta gäller speciellt vid dödsfall, skilsmässa, ekonomiska bekymmer eller andra större frågor <3
Avslutningsvis finns det många delade meningar om när och hur en vit lögn bör användas. Gränsen för när det är okej och inte är svår, därför är det ju alltid upp till dig som förälder att uppfatta läget och känna av vad ditt barn mår bra av att höra eller inte höra <3
När är det inte okej att dra en vit lögn?
Även om en vit lögn är lätt att använda ska man vara försiktig med att överanvända dem. Barn kan genomskåda dig och då är det bättre att tala sanning från första början. Ett exempel på detta är under en skilsmässa och ena förälder säger ”mamma/pappa är på jobbresa”, när sanningen egentligen är att ni bråkar och ska skiljas. I det här fallet förtjänar barnet att få veta vad som händer i familjen och du som förälder bör visa respekt för barnets egenvärde. Hur du/ ni berättar det bör självklart tillämpas efter barnets ålder.
_________________________________